Jag har alltid tyckt att det är intressant att studera människorna omkring mig när jag är ute och reser. Härom veckan hade jag vägarna förbi huvudstaden och naturligtvis passade jag på att åka tunnelbana, en spännande upplevelse en lördagsnatt för en norrlänning som mig.
Jag och maken hade många stationer att avverka på vägen hem till hotellet och klockan började närma sig den tidpunkt på dygnet då krogarna i min hemstad stängde för natten. De lediga sittplatserna runt omkring oss försvann i allt snabbare takt när vi närmade oss centrum.
Trots den brokiga skaran av människor i vagnen fanns det åtminstone en gemensam nämnare, mobilerna. Så fort människorna hittat en plats ombord, gled handen ner i fickan eller handväskan för att fiska upp den magiska apparaten, så att de inte skulle missa om det hänt något ute på nätet de femton sekunder som hade gått sedan den sista kollen på perrongen. Många av de yngre bemödade sig dock inte att lägga undan telefonen utan lyfte inte ens blicken när de gick ombord. Musiken flödade i hörlurarna, även om killarna i kompisgänget bara hade pluggat in den ena i örat för att eventuellt kunna höra vad kompisarna hade att säga samtidigt som de bläddrade bland sina låtar.
Jag ska erkänna att jag var fascinerad av fenomenet. Naturligtvis har jag sett och upplevt det förut, men inte i den omfattningen och hos så många olika typer av människor samtidigt. Är det verkligen nyttigt i längden att i stort sett växa ihop med den lilla prylen?
Det var inte speciellt länge sedan sist jag själv kände abstinensen av att inte vara uppkopplad och nåbar hela dygnet. I en fjällstuga utan fast telefon med dålig mobiltäckning finns inget alternativ. De första dagarna kryper det i fingrarna och det känns verkligen tomt att inte få slösurfa lite, minst en gång i halvtimmen kommer jag på mig själv att leta med blicken efter mobilen. Är vi så rädda idag för att våra liv ska visa sig vara tomma om vi stannar upp och tittar efter, att de ständigt måste fyllas med andras lyckade internetliv eller krigsrubriker hos tidningssajterna?
Efter några dagar utan uppkoppling byts behovet av att alltid vara uppdaterad på vad som hänt i världen, mer och mer mot att det faktiskt är ganska mysigt att lägga undan mobilen för att lyssna på nyheterna på radio, lösa korsord utan att fuska eller diskutera kring oviktiga saker. Hemma skulle de diskussionerna bara leda till att samtalet dör ut när någon googlar med mobilen för att ta reda på fakta.
Kanske för att vi inte fyller alla små stunder mellan alla riktiga aktiviteter med att knarka intryck i form av text, bilder och musik, känns det som att hjärnan verkligen får vila den veckan. Att bara sitta tysta tillsammans och titta in i elden som slukar vedträ efter vedträ ger själen lite riktig ro och kroppen ny energi.
Eller som en bekant sa till mig: "De gå faktiskt att bara vänt' på buss'n, du måst' inte kolla väerprognos'n igen mens du vänt', stockholmsmetrolog'n ha int' allti rätt å du kan va säker på att he bli väer ändå."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar