Min gamla mobil har mer eller mindre lagt av efter tre års trogen tjänst. Titt som tätt stänger den av sig själv, vilket har resulterat i att jag försovit mig ett flertal gånger de senaste veckorna, eftersom jag använder mobilen som väckarklocka. Varken att låta telefonen sitta på laddning hela natten eller att uppdatera programvaran verkade råda bot på eländet. Vissa som har försökt att ringa mig har heller inte kommit fram och därmed har jag tappat förtroendet totalt för mobilen.

I veckan spenderade jag en av kvällarna med att surfa runt på nätet på jakt efter en ersättare. Det är svårt att inte dras med i den allmänna hetsen efter mer megapixel och större skärmar (jag är ju trots allt en teknik- och prylgalen ingenjör). En av mina slutsatser som jag kom fram till snabbt, var att antingen ska jag satsa på en värstingmodell eller en budgetmodell, ingenting mitt emellan. Då kommer den vara dyr men inte tillräckligt bra för att hålla mig nöjd i flera år, totalt sett skulle det göra att jag får lite värde för mina pengar.Jag är heller inte så sugen på att köpa en begagnad telefon, eftersom jag anser att man inte riktigt vet vad man får.

Nästa steg blev så att närmare analysera mina behov, vilka egenskaper hos telefonen som jag tycker är viktiga och hur jag har använt min gamla telefon. Listan blev så här:

 Viktigast

• Upplevd prisvärdhet

Viktigt

• Telefon med pekskärm och utan nummerknappar
• Inte skjutbar eller vikbar
• Möjlighet att installera appar/program
• GPS och Wi-Fi
• Flygplansläge
• Taltid och standbytid 

Mindre viktigt

• Märke (någon av de större aktörerna)
• Kan laddas med micro-USB (har billaddare för det)
• Operativsystem (något som fortsätter utvecklas)
• Lanseringsår
• Skärmupplösning/storlek (bättre än på mobilen jag har)
• Processor (bättre än på mobilen jag har)

Oviktigt

• Färg
• Kamera (har tagit i storleksordningen 10 bilder med min mobilkamera på 3 år)
• 4G (inget abonnemang och tänker inte skaffa det)

Efter inmatning av listan på en jämförelsesajt insåg jag mina krav inte är stora, det fanns många modeller kvar i utsållningen. Efter att ha klämt och känt på några utvalda modeller i butik föll så valet på en Samsung Galaxy Young, med en prislapp på 695 kr (maken ifrågasatte om jag hamnat i en 30-årskris med tanke på modellnamnet). Trots det tresiffriga priset känns det verkligen som jag har bytt upp mig från min gamla telefon, som på sin tid gick loss på flera tusenlappar, vilket säger något om vilken teknikinflation vi har.

Om jag använder telefonen i två år (garantitiden), skulle det kosta mig mindre än en krona om dagen. Skulle jag köpa en värstingmobil för femtusen kronor och använda den i tre år (bättre kvalitet), skulle det kosta mer än 4,50 kr om dagen. Jag kan definitivt inte motivera faktorn på 4,5 med den extra nytta som jag skulle få ut i dagsläget.

Hur tänker ni andra när det är dags att köpa ny mobil?

I stort sett hela lördagen spenderade på min cykel på vägarna runt Vättern. Eftersom jag cyklat halv-varianten av loppet tidigare, hade jag den största respekt för sträckan på 30 mil.

Det som hjälpte mig allra mest, förutom de rekommenderade 100 milen träningscykling den här helgen, var mitt fokus på delmålen, utan dem hade jag säkerligen brutit någonstans i motvinden mellan Gränna och Jönköping.
Det går inte att efter att ha cyklat åtta mil, tänka på att man har 22 mil kvar, det får en verkligen att tappa sugen när man fryser, det är mörkt och man börjar bli trött och hungrig. Däremot att fokusera på de kommande tre milen till nästa depåstopp och vila kändes klart mer överkomligt. Tre mil är lika långt som min "vanliga" runda hemma, så det var något att relatera till. Genom att bara fokusera på nästa en och en halv timme i taget lyckades jag undvika tankar om hur ont det skulle göra i förskott. Varje delmål firade jag som en seger, en stunds vila, något att dricka och äta, en titt på kartan för att bestämma nästa delmål och sedan nytt fokus.

Plötsligt visade sig skylten som talade om att jag var halvvägs. Jag var inte längre på väg bort utan på väg hem! Då vågade jag för första gången släppa fokus på vägen och titta ut över det glittrande vattnet och på silhuetten på andra sidan. Det är svårt att beskriva känslan av att veta att jag tidigare på dagen cyklat där långt, långt borta.
Nytt fokus till nästa depå och nästa efter den. Så efter vad som kändes en allt för lång tid såg jag den första tvåsiffriga skylten i väggrenen, 90 km till mål. Det var en stor seger för mig, nio mil kändes överkomligt, det har jag cyklat tidigare, så nu var det helt okej att börja nedräkningen. Fortfarande lät jag mig inte tänka på hur många fler timmar på cykeln som det faktiskt innebar, med tanke på hur ont jag började få, skulle det ha varit en dum idé.
Med tre mil kvar insåg jag med ens att jag skulle fixa att ta mig runt, det var en intensiv känsla av lättnad som gjorde mig tårögd. Att få se radiomasterna i Motala avteckna sig på himlen med drygt en halv mil kvar, gav nya krafter och med ens gick det lättare att tränga undan tankarna på att stanna och vila. Jag har aldrig känt mig så stolt som när jag rullade in i målfållan på Vätternpromenaden efter femton timmars ansträngning.

Jag har insett att jag faktiskt är bra på att sätta upp delmål och att fokusera på dem när det gäller att prestera på långa sträckor. Det ska jag försöka införa lite mer i min ekonomi också. Hittills har målet hägrat långt där borta och det har känts både ouppnåeligt och nedslående. Med lite mer uppmärksamhet och firande kommer nog vägen mot ett liv i balans att bli roligare.

Det finns ingenting som jag imponeras lika mycket av som människor som faktiskt genomför det de har förutsatt sig att göra, då menar jag hela vägen in i kaklet. De som tar sig tid och faktiskt slutför aktiviteten som påbörjats. Inga saknade lister, ingen omålad bräda på baksidan där färgen inte räckte eller oreda i verktygslådan.

Vad har dessa människor som vi andra saknar? Är det planeringsförmåga, uthållighet eller kanske karaktär att inte frestas att flytta mållinjen för när projektet är färdigt?

Kanske är det så enkelt som att de har knäckt koden till att slippa energitjuvarna runt omkring sig. Multitasking är inte deras grej, de koncentrerar sig på en sak i taget, genomför och slutför. De kan lungt sitta och njuta av vad de åstakommit vid varje tillfälle och behöver inte få dåligt samvete över att de inte åtgärdat den där tillfälliga lösningen som på något sätt blivit permanent.
Det är nog mindre jobbigt i slutändan att lägga ner den där extra timmen på att åka och köpa den saknade listen och spika upp den, än att sucka över det ofärdiga resultatet varje vecka i flera år.

Tänk bara om det vore så enkelt som det låter!

Tillgångar	apr-13	maj-13	Förändring mån
Bankkonton	96 548 kr	133 840 kr	37 292 kr
ISK	99 636 kr	102 254 kr	2 618 kr
Högräntekonto	143 671 kr	146 171 kr	2 500 kr
Premieobligationer	49 649 kr	49 649 kr	0 kr
Bostad (½)	850 000 kr	850 000 kr	0 kr
Pensionssparande	21 583 kr	22 323 kr	740 kr
Summa tillgångar	1 261 088 kr	1 304 237 kr	43 149 kr
Skulder	apr-13	maj-13	Förändring mån
Bostadslån (½)	690 500 kr	689 000 kr	-1 500 kr
CSN	107 794 kr	107 914 kr	120 kr
Summa skulder	798 294 kr	796 914 kr	-1 380 kr
Eget kapital	apr-13	maj-13	Förändring mån
Eget kapital	462 794 kr	507 323 kr	44 529 kr

En fantastisk månad! Både ur en ekonomisk och privat synvinkel.
En sedan länge inplanerad all-inclusive-resa genomfördes så att vi fick ladda batterierna ordentligt och en utbetalning av övertid från företaget på nästan 28 000 kr gjorde inte tillvaron sämre ekonomiskt.
Maj var också en härlig utdelningsmånad, 1206 kr på ISK och 242 kr på pensionssparandet.
Sammanlagt blev jag drygt 44 000 kr rikare, kan inte alla månader vara sådana?

Med detta har jag passerat en viktig milstolpe, mitt egna kapital är nu för första gången större än en halv miljon. Jag har inte riktigt hunnit fundera över hur jag ska fira, det var inte tanken att det skulle bli en så bra månad att jag skulle nå ända dit. Glädjen lär dock inte bli speciellt långvarig, för vi har planer att renovera badrummet. Småpengarna i spargrisen darrar av skräck bara av det faktum att badrumskatalogerna kommer innanför ytterdörren.

En blick framåt mot juni skvallrar om massor av cykelmil och förhoppningsvis skatteåterbäring...