Att slutföra det som påbörjats

Det finns ingenting som jag imponeras lika mycket av som människor som faktiskt genomför det de har förutsatt sig att göra, då menar jag hela vägen in i kaklet. De som tar sig tid och faktiskt slutför aktiviteten som påbörjats. Inga saknade lister, ingen omålad bräda på baksidan där färgen inte räckte eller oreda i verktygslådan.

Vad har dessa människor som vi andra saknar? Är det planeringsförmåga, uthållighet eller kanske karaktär att inte frestas att flytta mållinjen för när projektet är färdigt?

Kanske är det så enkelt som att de har knäckt koden till att slippa energitjuvarna runt omkring sig. Multitasking är inte deras grej, de koncentrerar sig på en sak i taget, genomför och slutför. De kan lungt sitta och njuta av vad de åstakommit vid varje tillfälle och behöver inte få dåligt samvete över att de inte åtgärdat den där tillfälliga lösningen som på något sätt blivit permanent.
Det är nog mindre jobbigt i slutändan att lägga ner den där extra timmen på att åka och köpa den saknade listen och spika upp den, än att sucka över det ofärdiga resultatet varje vecka i flera år.

Tänk bara om det vore så enkelt som det låter!